En härlig ras...

Pigga, glada, intelligenta, lättränade, vänliga och sociala.
Det är svårt att hitta tillräckliga ord för att beskriva denna underbart mångsidiga och lättsamma ras.
Den passar lika bra i stad och land,älskar långpromenader och hårt arbete men
trivs ändå utmärkt på en villatomt. Det är en ras som passar den aktive hundägaren med intresse för lydnadsprov, bruksprov, viltspår eller agility.

Rasen är mycket allsidig. Den är lättlärd, charmig och behaglig.
Pigg och alert men aldrig jobbig med sitt behändiga format.
Dessutom är den, som sagt, vacker och lättskött.

Sveriges första Lydnadschampion (1963) var en papillon.
Det har sedan korats många fler. De är också alldeles utmärkta agilityhundar.

Världens minsta Räddningshund (1989) var en papillon.
Detta gäller säkert än då vi under 2004 fick rasens andra Räddningshund.

Flera Papilloner tävlar också i Viltspår.

Eftersom en papillon dessutom i regel är både frisk och sund, duktig både på att valpa och ta hand om sina telningar, finns det många uppfödare av rasen.
Målsättning, smak och kunskap hos dessa varierar naturligtvis mycket.
Ett gott råd är därför att prata med rasfolk, valpförmedlare eller andra, innan du skaffar din första papillon.


Källa: Papillon-Ringens Jubileumshandbok 2005.

Rasstandard för Papillon

Papillonen tillhör Grupp 9
Ursprungslandet är Frankrike/Belgien.
Bakgrund och ändamål: den kontinentala dvärgspanieln (epagneul nain continental) förkommer i två varianter, PAPILLON med ståndöron och PHALÈNE med hängande öron. Förutom öronen är rasstadarden identisk för dessa båda rasvarianter.

PAPILLON har fått sitt namn efter de fjärilsliknande öron, som elegant befransade skall likna en vacker fjärils vingar och namnet betyder just fjäril på franska. Rasen lär dock ursprungligen ha importerats till Frankrike från Spanien. Några av dessa importer gavs som gåva till det franska kungahuset. Från det ögonblicket var rasens lycka gjord. Den lilla nätta hunden blev en trogen följeslagare åt hovets män och kvinnor. Från franska revolutionen hör man talas om att Marie Antoinette hade papillons. På målningar från dessa tider påträffas den lilla hunden, som var nästan fullständigt lik våra dagars papillons.

Varianten med hängande öron har getts namnet PHALÈNE, som betyder nattfjäril på franska.

Helhetsintryck: Rasen är en dvärgspaniel med normal och harmonisk kroppsbyggnad. Den skall ha lång päls och ett måttligt långt nospartie, som skall vara kortare än skallen. Rasen skall ge ett livligt intryck, vara graciös men ändå robust. Den skall ha stolt hållning och ett lätt och elegant steg.

Kroppslängden skall något överstiga mankhöjden.

Huvudet skall stå i proportion till kroppen och vara förhållandevis lättare och kortare än hos stora och medelstora spaniels.

Skallen skall inte vara alltför rundad varken i profil eller sedd framifrån.
Ibland kan pannfåran skönjas.

Stopet skall vara förhållandevis väl markerat.
Viktklass under 2,5 kg: Hos dessa individer är stopet klart markerat utan att någonsin vara djupt.
Viktklass över 2,5 kg: Hos dessa individer är stopet mindre påtagligt men fortfarande markerat.

Nostryffeln skall vara liten, svart och rund, men något planare på ovansidan.

Nospartiet skall vara kortare än skallen. Nosryggen skall vara rak.
Nospartiet skall vara finskuret,spetsigt men inte för tunt under ögonen.
Den får inte vara konkavt.

Läpparna skall vara väl pigmenterade,tunna och ligga väl an.

Käkarna skall vara normalt utvecklade och tämligenstarka med tänder som sluter väl an.Tungan får aldrig vara synlig.

Ögonen skall vara ganska stora, väl öppna och mandelformade.
De får inte vara framträdande.De skall vara placerade ganska lågt i ansiktet.
De inre ögonvrårna skall vara i nivå med skärningspunkten mellan skalle och nospartie.Ögonen skall vara mörka och mycket uttrycksfulla. Ögonkanterna skall vara väl pigmenterade.

Öronen skall vara fina till strukturen men stabila. Vare sig det gäller de uppstående eller hängande örat skall öronlädren inte vara alltför spetsiga.
Öronen skall vara ansatta ganska långt bak på skallen och tillräckligt långt ifrån varandra så att den lätt rundande skallformen framträder.

PHALÈNE: Variant med hängande öron.
Öronen skall i vila vara högt ansatta, klart över ögonlinjen.
De skall bäras hängande men ändå vara rörliga. De skall ha vågig päls som skall var mycket lång, vilket ger ett näpet utseende.

PAPILLON: Variant med uppstående öron.
Öronen skall vara högt ansatta. Ytterörat skall var väl öppet och vinklat utåt sidan. Den inre kanten på ytterörat skall bilda en vinkel av ungefär 45 grade mot horisontallinjen. Under inga omständigheter får örat peka rakt uppåt likt ett spetsöra. Insidan på ytterörat skall var täckt av fin päls, som också kan vara vågig och de längsta hårstråna kan nå något utanför öronkanten.Däremot skall utsidan på örat var täckt av lång päls som bildar behäng och som når väl utanför öronkanten.

Halsen skall vara av måttlig längd och ha något välvd nacke vid ansättningen mot huvudet.

Rygglinjen skall  varken vara för kort, för välvd eller svankig.
Den skall dock ej heller vara plan.

Länden skall var solid och lätt välvd.

Bröstkorgen skall vara bred och ganska djup med väl välvda revben.
Bålens omkrets vid bakersta revbensparet skall ungefär motsvara mankhöjden.

Buklinjen skall vara lätt uppdragen.

Svansen skall vara ganska högt ansatt och ganska lång. Den skall ha en riklig
fana som skalll bilda en vacker plym. När hunden är alert skall svansen bäras lyft
i en båge över rygglinjen, varvid svansspetsen får vidröra ryggen. Svansen får aldrig vara rullad eller ligga platt på ryggen.

Benen skall vara raka, torra och tämligen finlemmade. Rasen skall inte ge ett
högställt intryck. Benen skall vara parallellt ställda.

Skulderbladen skall vara välutvecklade och ligga väl an mot bröstkorgen.

Överarmarna skall vara av samma längd som och normalt vinklade mot skulderbladet. De skall ligga väl an mot kroppen.

Sedda från sidan skall handlovarna skönjas.

Framtassarna skall vara ganska långa, s.k. hartassar. Belastningen på trampdynorna skall vara jämn. Klorna skall vara starka och helt svarta, men kan vara ljusare hos hundar med rödbruna eller vita pälsar ( vita klor hos vita hundar eller hundar med vita ben är inget fel om hunden i övrigt har god pigmentering)
Tårna skall vara starka och trampdynorna härdiga. Behåringen mellan tårna kan nå framför tåspetsaran och bilda en tofs.

Hasorna skall vara normalt vinklade.

Baktassar som framtassar.

Rörelserna skall vara stolta, fria, lätta och eleganta.

Pälsen, som inte har underull, skall vara riklig,glänsande, vågig (inte att förväxlas med lockig). Den skall inte var mjuk utan ge ett lätt motstånd vid beröring. Den skall ha en silkig glans. Den vågiga pälsen skall falla slätt efter kroppens sidor.
Hårstråna skall vara fina i strukturen och något böjda genom sin vågighet.
Den får aldrig ha någon likhet med pälsstrukturen hos spetshundarna.
Pälsen skall vara kort på huvudet, nospartiet, benens framsidor och nedre delen av mellanfötterna. Den skall vara medellång på kroppen.
På halsen skall den vara längre och bilda krage och krås, vilket skall vara vågig på bröstet.Fransarna skall finnas på öronen, frambenens baksidor. Mellan tårna kan
det finnas längre behåring, som får nå framför tåspetsarna under förutsättning att den inte ger tassarna ett tungt intryck utan snarare ger dem ett elegantare utseende genom att förlänga dem. Hundar i god pälskondition kan ha päls som är 7,5 cm lång vid manken och en plym av 15 cm längd på svansen.

Alla färger är tillåtna på en päls med vit bottenfärg. På kroppen och benen måste vitt dominera. Det vita på huvudet bör helst bilda en mer eller mindre bred bläs.
Vit markering på nedre delen av huvudet är tillåtet, men övervägande vit färg på huvudet är ett fel. För alla färgkombinationer gäller att läppar, ögonkanter och särskilt nostryffeln skall vara helt pigmenterade.

Mankhöjden skall vara ca 28 cm.

I hemlandet delas rasen in i två viktklasser:
-Från 2,5 kg till 4,5 kg för hanar
från 2,5 kg till 5,0 kg för tikar
-Under 2,5 kg för hanar och tikar: minimivikt 1,5 kg.

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
- övervägande vit färg på huvudet
-flat skalle, äppelskalle eller alltför rundad panna som hos de engleska dvärgspanielraserna
- för djupt eller för grunt stop
- nostryffel som inte är svart
- nosrygg som är konvex eller konkav
- avpigmenterade läppar
- överbett eller speciellt underbett
- ögon som är små, alltför runda, framträdande, ljusa till färgen.
  visar vitt när hunden tittar rakt fram
- avpigmenterade ögonkanter
- karp- eller svankrygg
- svans som bärs rullad eller vilande på ryggen, eller bärs hängande utefter
  lårets sida
- krokiga framben
- knöliga handlovar
- klent bakställ
- hjulbenthet
- enkla- eller dubbla sporrar på bakbenen är oönskat och kan därför avlägsnas
- tassar som är inåt- eller utåtvridna
- klor som inte berör underlaget
- päls som är gles, mjuk eller urfälld, strittande päls ( dvs utåtstående från
  kroppen), ullig päls, underull.

Allvarliga fel:
- halvresta öron med framåttippade spetsar
Diskvalificerande fel:
- rosa eller fläckig nostryffel
- överdrivet över- eller underbett då incisiverna inte längre ligger an mot
  varandra
- tunga som är förlamad eller ständigt synlig

Hund får ej prisbelönas om den är aggrisiv eller har anatomiska defekter
som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt
belägna i pungen.

Källa: Svenska Kennelklubben